Blåelden gick över i lila i somras. Den slutar aldrig att överraska i sin intensitet. Vass och omöjlig att bestämma över. Inte vill den plockas och gör sig vackrast på platsen den själv har valt. Lever väl på kalk och sol och det kan man ju förstå. När den kommer väller den in i ett överflöd och när den lämnar blir den dammig och grå. Men bara en tillfällig vila för att nästa omgång överraska som aldrig förr. Jag vill alltid plocka den till midsommarstången men den vill inte styras in i en krans. Den ska få stå kvar där den själv har valt sin plats. Där gör den sig perfekt. Den som har försökt att plantera den där det inte passar vet att det inte går. Och den plats den valt att växa tänker den inte ge upp. 💙