Latest Posts

Att acceptera att du är borta

Hur gör vi det? Att förstå men inte vilja acceptera. Att behålla ditt nummer i telefonen. Jag kan inte säga och samtidigt ta in det att min syster är död. Det sägs men bara på ytan. Inte fullt ut. Jag kommer inte att radera numret och vi är inte klara. Det är långt ifrån klart. Vi kommer väl ses senare men jag kan inte vänta så länge. Jag undrar och har frågor som behöver svar och har så många saker att berätta. Hur kan jag veta säkert att du hör när jag pratar med dig. Jag behöver dina råd. Eva, du kan väl inte bara försvinna från allt det här som är viktigt. Vad tycker du om våra planer och det som förändras. Tänker vi rätt? Jag har så många frågor. Största frågan är varför blev det såhär? Varför drabbades du, min lillasyster, av hjärntumör och dog? Du dog, du dog, du dog, du är död. Det ska inte hända. Det händer ändå. Hoppas att fler vill bidra till insamlingen för alla kan drabbas. Skänk en gåva till forskningen för den här sjukdomen är så hemsk och meningslös. Tack för ditt bidrag 🙏🏼

https://insamling.hjarnfonden.se/fundraisers/eva-fransen

 

August 2026

I was looking for someone to inspire me, motivate me, support me, keep me focused… Someone who would love me, cherish me, make me happy, and I realized all along that I was looking for myself.” –Unknown

Färgerna på stenbrottet

Blåelden gick över i lila i somras. Den slutar aldrig att överraska i sin intensitet. Vass och omöjlig att bestämma över. Inte vill den plockas och gör sig vackrast på platsen den själv har valt. Lever väl på kalk och sol och det kan man ju förstå. När den kommer väller den in i ett överflöd och när den lämnar blir den dammig och grå. Men bara en tillfällig vila för att nästa omgång överraska som aldrig förr. Jag vill alltid plocka den till midsommarstången men den vill inte styras in i en krans. Den ska få stå kvar där den själv har valt sin plats. Där gör den sig perfekt. Den som har försökt att plantera den där det inte passar vet att det inte går. Och den plats den valt att växa tänker den inte ge upp. 💙

Djupviksyoga fyller 10 år

Det är tio år sedan jag startade strandyogan i Djupvik. Här är allt så lätt och mjukt. Havet, vinden och elementen omkring oss gör att undervisningen sköter sig själv på ett förunderligt vis.

”The cure for anything is salt water: sweat, tears or the sea.”– Isak Dinesen (Karen Blixen)