Som om allt börjar om igen
För precis ett år sedan föll min syster Eva bara ihop hemma och allas vår tillvaro vändes upp och ned. Tre månader senare tog hon sina sista andetag. Det är så overkligt. Så obeskrivligt. Så smärtsamt. Det känns idag som att komma tillbaka till när det började. Som om allt börjar om igen. Den här mardrömslika tillvaron som aldrig tar slut. Ibland är det lättare, ett lågintensivt viskande ”varför” och ibland knivskarp smärta och insikten att min syster är död. Hon blev inte äldre än 44 år. Jag kommer inte få se henne i en gammal kvinnas kropp. Vi kommer aldrig ha varandra att titta tillbaka på livet med på ålderns höst. Denna insikt att ta in och upplevelsen av en sådan obeskrivlig ensamhet.