Jag startar redan den 22 juni i år och fortsätter fram till augusti som vanligt. Nu finns ett schema under fliken Djupviksyoga. I sommar sätter jag inte upp några lappar utan spar min energi till att hålla klasser.

Det var 10 år sedan jag startade strandyogan och det känns fantastiskt att få dra igång varje år. Jag startar redan efter midsommar och i år har jag bestämt att skippa lappandet för att lägga energin på att hålla klasser. Jag tänker att de inte längre behövs då de flesta vet att jag är tillbaka varje år. 

Vårtröttheten slår till och den här perioden i mars är väldigt tung. Eva, min syster dog i mars för två år sedan och allt som hände de här fjuttiga månader vi försökte stoppa förloppet spelas upp som på repeat. Just nu behöver jag ta en sak i taget och vila extremt mycket. Jag har också genomgått en stor händelse som förändrade väldigt mycket hur jag ser på mig själv. Jag ska återkomma till det snart. Jag försöker formulera en text som jag känner mig trygg att dela.

2016 började jag undervisa på stranden i Djupvik och det har sett ut på samma sätt men med lite förändringar varje år. Den här sommaren kommer jag att låta den mjuka klassen klockan 8:30-9:30 vara extra mjuk och lugn. Klassen klockan 10-11 som heter Hatha yoga kommer fortsatt vara den som är mer fysisk. Så välj klass efter vad du behöver! Det kommer vara ungefär som tidigare men jag vill betona det mjuka i den mjuka yogan och den terapeutiska styrkedelen i 10-klassen. Jag kommer även att lägga till lite ansiktsyoga på den tidigare klassen, det är fantastisk på många sätt. Kom gärna och pröva båda och se vad som passar dig bäst! 🧡

För precis ett år sedan föll min syster Eva bara ihop hemma och allas vår tillvaro vändes upp och ned. Tre månader senare tog hon sina sista andetag. Det är så overkligt. Så obeskrivligt. Så smärtsamt. Det känns idag som att komma tillbaka till när det började. Som om allt börjar om igen. Den här mardrömslika tillvaron som aldrig tar slut. Ibland är det lättare, ett lågintensivt viskande ”varför” och ibland knivskarp smärta och insikten att min syster är död. Hon blev inte äldre än 44 år. Jag kommer inte få se henne i en gammal kvinnas kropp. Vi kommer aldrig ha varandra att titta tillbaka på livet med på ålderns höst. Denna insikt att ta in och upplevelsen av en sådan obeskrivlig ensamhet.

Jag kommer att hålla två donationspass på stranden i sommar. Det blir två lugna och mjuka kvällsklasser på måndagarna 15 och 22 juli klockan 19:00- 20:15. Alla intäkter kommer oavkortat gå till Evas minnesfond i hjärnfonden till forskningen för att förstå och bota hjärntumör. Donationen kan motsvara en drop in på 150 kr eller uppåt. Vi kommer att utöva yinyoga och ses på vanliga stället på stranden i Djupvik, vid sjöboden närmast campingen. Ingen föranmälan bara att droppa in. Ta med en filt och klä dig varmt. Yinyoga är en stillsam yogaform där du får öva på att slappna av, hitta närvaro och lugn. Positionerna är mjuka och vi håller dem under några minuter. Vi övar oss på att vara medvetenhet närvarande i det som sker i stunden. Yinyoga kan stötta vårt parasympatiska nervsystem, minska stress och oro och bidra till att vi blir mjukare i kroppen och lugnare i sinnet. Min lillasyster Eva drabbades av en hjärntumör och gick bort i våras, endast 44 år gammal. Eva lämnade efter sig två killar Max 13 …

Min lillasyster Eva gick bort i våras och det är en sorg som bara är obeskrivbar. När vi fick veta att hon var svårt sjuk trodde jag inte jag skulle klara det men det finns ju inget val. Jag får lite frågor om jag orkar hålla klasser som vanligt i sommar. Jag vill verkligen det, det ger mig så mycket och kommer utgå från där jag är. Min kropp är visserligen trött och sliten och hela systemet arbetar med att processa information att Eva på olika sätt inte finns. Allt som det innebär för Eva och oss som förlorat henne. Allra mest hennes pojkar. Det kommer tillbakablickar på hennes svåra lidande som alla försökte lindra med närvaro och kärlek. Vi andades med Eva och liksom samtidigt höll andan. När lidandet tog slut var vi kvar tomma och vart fall jag fortsatte att hålla andan. Jag hoppas på en utandning som liksom låter vänta på sig. Men jag längtar till stranden och det som varit varje sommar. Det kommer troligen att göra mig gott. Jag vet …

Den 23 mars 2024 klockan 04:09. Tidigt den här morgonen somnade du min älskade lillasyster för gott. Jag sitter här bredvid dig Eva och verkligheten är uppochner. Jag förstår inte. Kan inte. Vill inte. För tre månader sen var du så full av liv men en elak hjärntumör hade flyttat in. Vi som sett din kamp förstår vad du gått igenom. Du visste direkt att du skulle dö och försvinna från oss. Jag vägrade tro det. Det kommer inte ske. Vi har försökt mota den och hålla hoppet uppe. Vi har haft så många runt omkring oss som hållit oss i denna korta och intensiva kamp. Vi alla gick lite sönder idag. Nu när allt är över är det så tomt så tomt. Du finns inte längre. Fast du gör det ändå. Livet blir aldrig sig likt igen. Det här kommer vi inte över. Man gör inte det. Jag sitter här med dig en stund till. Vill inte släppa taget. Det är rått och skört och bara djup kärlek. Du är så vacker där du …